Solen har gått ner I Bauerskogen

I fredags spelade vi den sista förställningen av I Bauerskogen. Det har varit ett intressant och givande projekt att deltaga i både på ett personligt och professionellt plan. Jag har fått glädjen att lära mig nya saker om dockspelande och utvecklat min förmåga i ett stillsamt berättande men även fått nya insikter i mänskligt beteende.

Det har varit nyttigt att se hur olika ingång det kan vara för regissör, musiker och skådespelare i en repetitionsprocess. Vilka behov vi har för att få väva samman en historia där varje del ska förstärka varandra och hur olika vi uttrycker dem i en arbetsprocess. Min egen inställning är att ju mer vi planerar och förbereder innan desto mer kan man få ut av repetitionerna förutsatt att man är öppen för att saker kan förändras under resans gång. Jag ser det som viktigt att inte låsa fast tankarna utan bara låta förberedelserna vara en språngbräda till att nå sina medspelare och i slutändan publiken på ett djupare och intressantare vis.

Arbetet med I Bauerskogen har inte varit spikrak utan gått en liten kringelkrokig väg men i slutändan så är jag glad över det vi har åstadkommit. Det blev en föreställning där musiken, orden och attributen kunde samverka för att förmedla en berättelse i Bauers sagofyllda skog. En berättelse som utifrån reaktioner från publik och kritiker landat väl. Synd bara att vi inte får spela fler föreställningar.