Solen har gått ner I Bauerskogen
I fredags spelade vi den sista förställningen av I Bauerskogen. Det har varit ett intressant och givande projekt att deltaga i både på ett personligt och professionellt plan. Jag har fått glädjen att lära mig nya saker om dockspelande och utvecklat min förmåga i ett stillsamt berättande men även fått nya insikter i mänskligt beteende.
Det har varit nyttigt att se hur olika ingång det kan vara för regissör, musiker och skådespelare i en repetitionsprocess. Vilka behov vi har för att få väva samman en historia där varje del ska förstärka varandra och hur olika vi uttrycker dem i en arbetsprocess. Min egen inställning är att ju mer vi planerar och förbereder innan desto mer kan man få ut av repetitionerna förutsatt att man är öppen för att saker kan förändras under resans gång. Jag ser det som viktigt att inte låsa fast tankarna utan bara låta förberedelserna vara en språngbräda till att nå sina medspelare och i slutändan publiken på ett djupare och intressantare vis.
Arbetet med I Bauerskogen har inte varit spikrak utan gått en liten kringelkrokig väg men i slutändan så är jag glad över det vi har åstadkommit. Det blev en föreställning där musiken, orden och attributen kunde samverka för att förmedla en berättelse i Bauers sagofyllda skog. En berättelse som utifrån reaktioner från publik och kritiker landat väl. Synd bara att vi inte får spela fler föreställningar.
Munksjön vid Kulturhuset Spira i Jönköping
Respons för I Bauerskogen
Under vår sejour i Jönköping har vi fått fin respons från den vuxna publiken och en bra recension i Jönköpings-Posten. Men det viktigaste är att barnen varit uppmärksamma och följt med i berättelsen på ett sätt som jag nästan inte upplevt förut för den här åldern framförallt inte med tanke på hur stillsam föreställningen i långa stunder är. Det är också roligt att se hur väl de accepterar den klassiska musiken. Att det i denna uppkopplade tid går att nå fram med ett helt analogt format ger hopp om att kulturens traditionella form trots allt kanske också har en framtid.
Recension I Bauerskogen / Jönköpings Posten
Den tredje medspelaren I Bauerskogen
Nu när vi har haft premiär på I Bauerskogen och spelat en vecka med två föreställningar per dag så känns det som även den tredje medspelaren, publiken, har givits sin roll. I samtliga produktioner för de yngre åldrarna jag medverkat i har vi tagit in och vänt oss direkt till publiken under spelets gång för att visa at de är sedda och att vi är i samma rum. Annars är mitt svar på frågan som så ofta kommer upp hur det skiljer sig att spela för barn och ungdomar jämfört med vuxna, att det är samma sak. Det förberedande arbetet är likadant och målet detsamma att göra en berättelse så trovärdig och sann som möjligt inom de ramar som vi som skapar föreställningen sätter upp.
En aspekt som dock är påtagligt olika är publikens starka reaktioner. Till skillnad från en vuxen teaterpublik ventilerar den yngre publiken snabbare och tydligare genom både kroppsspråk och verbalt vad de tycker under föreställningens gång. För de yngre åldrarna 4-6 år som I Bauerskogen företrädelsevis riktar sig emot måste man även vara extra lyhörd för när något blir alltför spännande och anpassa det sceniska uttrycket till det emellanåt. Så samtidigt som vi öppnar upp den fjärde väggen och bjuder in dem till vårt scenrum vill det till att hitta balansen att ha kontroll på rummet och ibland kunna skärma av det för att sedan bjuda in dem igen. Att spela för en yngre publik blir därmed en bra övning i lyhördhet, en färdighet som ständigt måste återvinnas.
Kerstin Jansson och Jesper Arin I Bauerskogen
Ny trailer för Beethoven i Stalingrad
Nu har vi klippt en ny trailer för Beethoven i Stalingrad. Det inspelade materialet vi har än så länge är på engelska men den 7 september kl 19 så har vi Sverigepremiär på den svenskspråkiga versionen av föreställningen.
Välkomna till FRISCEN på Kulturhuset/Stadsteatern i Stockholm. Föreställningen spelas också den 8 sep kl 18 och 9 sep kl 16.
PM – Sverigepremiär för Beethoven i Stalingrad
Pressmeddelande 2018-08-23
Föreställningen som spelats för utsålda hus på Edinburgh Festival Fringe kommer till Kulturhuset/ Stadsteatern i Stockholm. Uppsättningen blandar traditionellt teaterspråk med innovativ tolkning av klassik musik för att skildra krigets vansinne och konstens förmåga att lysa upp den mörkaste avgrund.
”När du får detta brev så lyssna noga till det
kanske kan du höra min stämma viska”
Stalingrad, julafton 1942. Kriget har förvandlat levnadsglada pojkar till härjade män. Tolv soldater firar kvällen tillsammans. De tar avsked med berättelser som berör kärlek, tro och hopp.
Beethoven i Stalingrad baseras på brev som skickades med sista transporten till Tyskland innan den 6:e armén var helt omringad av ryssarna. Soldaternas berättelser, framförda av skådespelare Jesper Arin, interfolieras genom hela föreställningen med delar av Beethovens Appassionata. Pianosonaten framförs live av den skotske violinisten Ian Peaston på elektrisk fiol och med digital teknik. Peaston har lovordats för sitt innovativa sätt att närma sig och framföra klassisk musik i sina egna projekt som essens:1 och Violin Variations.
Föreställningen kom till utifrån en bok med brev från Stalingrad som Arin fann på ett biblioteks utrensningshylla dagen efter han sett ett TV-inslag om kriget i Tjetjenien. Reportaget handlade om effekten kriget får inte bara på de omedelbara offren utan även anhöriga. Kombinationen av soldaternas utsatthet och hur kriget drabbar alla i dess närhet oavsett vilken sida man slåss för blev utgångspunkten för berättelsen som mynnar ut i den enorma kraft och betydelse konsten har för människan.
Beethoven i Stalingrad presenteras av Arin Teaterproduktion i samarbete med TEATERi vars uppsättning Ankomsten valdes ut till Scenkonstbiennalen 2017.
Sverigepremiär 7 september kl 19 på FRISCEN Kulturhuset/Stadsteatern.
Spelas även 8 sep kl 18 samt 9 sep kl 16.
Information och bokning: Jesper Arin producer@arin.se tel 0737080496