Konsert till minne av Förintelsen
Torsdagen den 27 januari hölls en ceremoni i Sofia kyrkan i Jönköping till minne av Förintelsen. I konserten blandades musik som framförallt är sprungna ur judiska och romska rötter med texter som beskriver olika människors öden före, under och efter Förintelsen.
Vittnesmålen som vi valde att använda oss av kommer från olika genrer; poesi, prosa och dramatik men med en vilja att visa hur historien hänger samman. En central tanke i urvalet var att lyfta fram hur själva Förintelselägren inte kan ses utan något före eller efter utan att det som tilläts ske uppstod ur en kontext som vi är färgade av än i vår egen samtid. Vi vill förmedla vilka oerhörda effekter den människosyn som tilläts växa sig stark under 1930 och 40-talet fick på de personliga planet för de utsatta och deras efterlevande men även för vårt samhälle i stort än idag.
Risken med en sådan här minnesceremoni kan bli att vi förminskar eller förbiser vissa grupper eller att vi använder det som skedde som en väg bort från våra egna samtidsproblem. Vi kan också hänfalla till att det hände ”då” och att det utfördes av ”dem”. I den här konserten har vi försökt förmedla tankar och känslor som formulerats av människor som drabbats av en oerhört grym regims styre samtidigt som det var vårt mål att vända blicken mot oss själva för att vi som individer ska ta vårt ansvar för att forma ett inkluderande och humanistiskt samhälle här och nu.
Medverkande:
Nina Åkerblom Nielsen (Piano och Sång)
Erik Ottosson (Bas)
Julia Sandwall (Fiol och Viola)
Ebba Sandwall (Sång)
Jesper Arin (Recitation)
Inspirerande konstbesök
Mindre än tre veckor till Sverigepremiären av Beethoven i Stalingrad så fortsätter förberedelserna inför föreställningarna på Kulturhuset/Stadsteatern i Stockholm. Även om vi redan gjort två rundor på Edinburgh Festival Fringe och också spelat Beethoven i Stalingrad i England så fortsätter vi att göra vissa förändringar i produktionen. Vår förhoppning är att kunna utveckla föreställningen genom att fördjupa känslointrycken och göra berättelsen skarpare i sitt uttryck. För att inte fastna i gamla mönstren hur man gjort tidigare är det då givande att få intryck från olika andra håll som dokumentärer, filmer men så klart även musik och konst.
Får några helger sedan var jag därför på Liljevalchs för att se Lars Lerins senaste utställning. Det var gott om rum med olika bilder som var intressanta men inte minst hans stora målningar från kriget i Syrien var väldigt drabbande. Att ha förmågan att skapa något som samtidigt känns så disparat och detaljrikt men samtidigt lyckas fånga en helhet på samma gång är otroligt imponerande och fängslande. Den visar även på hur det impressionistiska uttrycket kan ge ett starkare uttryck än ett dokumentärt fotografi som avbildar verkligheten så som den ter sig för ögat i stunden.
I vår föreställning försöker vi att blanda de två uttrycken, de dokumentära texterna med en impressionistisk tolkning av Beethoven. Vi vill genom detta försöka fånga både känslan av en värld i kaos och kraften i konstens styrka. Välkommen den 7-9 sep till Kulturhuset/Stadsteatern i Stockholm för att se Beethoven i Stalingrad.
Lars Lerin, foto av målning från utställning på Liljevalchs, Stockholm.
Workshop i Uta Hagens teknik
Efter några dagar i Helsingborg med insupande av föreställningar och seminarier som åskådare var det igår dags att själv förmedla idéer till åhörare. Denna gång på Per Brahegymnasiet i Jönköping och en workshop i skådespelarteknik baserad på Uta Hagens metod. Hennes metod eller teknik används världen runt men som har sitt epicentrum på HB Studio i New York. Jag utbildade mig själv där under -90 talet då jag hade förmånen att få studera för bland annat Austin Pendleton, en av New Yorks mest framträdande teaterprofiler som även är verksam på film och tv.
Det är en utmattning men framförallt väldigt roligt att få möjligheten att vidareförmedla de tankar och metoder som betyder mycket för mitt eget konstnärliga uttryck. Min utgångspunkt är visserligen att använda det som fungerar för mig själv i varje given kontext snarare än att hålla mig strikt till en ”metod” men samtidigt är det skönt att ha en fast grund att utgå ifrån. Hagens teknik och inte minst övningar är på ett sätt väldigt enkla och avskalade men ger möjlighet till att kombinera på många olika vis. De går också att använda igen och igen utan att man någonsin blir färdiga med dem. Det går alltid att fördjupa sig vilket är spännande. Fördelen med att få möjligheten att använda dem i undervisning är ju att man också måste spetsa till sina egna teorier och ifrågasätta sin egen kunskap något som förhoppningsvis kommer till gagn vid nästa föreställning.
Sedan visade sig Jönköping från sin allra vackraste sida!
På väg till workshop på PB Gymnasiet i Jönköping.
På resa mot Bibu
Äntligen på väg mot Helsingborg och teaterfestivalen. Ska bli spännande att se pjäser framförallt riktade mot barn och ungdomar i några dagar samt besöka ett antal seminarier/workshops.