Nu har vi sammanställt en beskrivning över verksamhetsåret 2019. Det var vårt mest produktiva år hittills med en mer än fördubbling av antalet föreställningar sedan 2018.
Den rådande corona-pandemin har visserligen satt verksamhetens turnerande del på paus men vi fortsätter att planera för hösten 2020 och hoppas kunna möta vår publik snart igen.
Stort tack till alla er som kom till våra föreställningar förra året!
Samtliga våra produktioner kommer att finnas kvar på repertoaren 2021. Vi vänder oss till både teaterföreningar/offentliga arrangörer och kommuner. Föreställningarna lämpar sig lite olika från tio år och uppåt, inför nästa säsong erbjuder vi därför paketlösningar för att kunna kombinera flera berättelser till samma teaterförening och/eller skola. Hör gärna av dig så kan vi se vad som skulle kunna passa i er förening eller kommun. Vi längtar efter att åter få komma ut med våra föreställningar och hoppas så klart att det kommer vara möjligt så snart som möjligt!
Balladen om Våstvinet McGurk fick premiär på Jönköpings Kulturhus den 5 september. Innan dess generalrepeterade den under sommarlovsaktiviteter för barn på Kvarteret Ödlan. Föreställningen är tänkt för en bred målgrupp. Historien skildrar två unga pojkars vänskap innan de ska lämna barndomen bakom sig men genom att den berättas ur en vuxen persons perspektiv så vänder den sig även till en äldre publik.
Under våren och hösten åkte Ondskan på turné i Sverige. Den spelades abonnerad för skolor i Småland och Gävleborg men framfördes även offentligt i Jönköping, Stockholm och under Kulturkalaset i Göteborg. Den sistnämnda föreställningen genomfördes utomhus under en tältduk som inte helt ville stå emot ett ihärdigt västkustregn. Berättelsen kunde dock nå hela vägen till slutet även den gången om än med en vattenpöl på scengolvet.
På västkusten, från nordligaste Skåne till de övre delarna av Västra Götaland skedde också under hösten en turné med Beethoven i Stalingrad. Produktionen gjorde under denna period även nedslag i Västmanland medan den redan under våren spelats på årsmötet för Riksteaterföreningarna i Jönköpings Län.
Nu ser vi fram emot att fortsätta berätta dessa historier under hösten. Planering och schemaläggning är i full gång så hör gärna av er till oss för mer information eller bokning. Vi uppdaterar nu också kontinuerligt vår Youtubekanal så följ oss gärna även där för mer material från våra föreställningar.
Pressmeddelande 2019-08-27
SKOTSK SUCCÉPJÄS – SÄSONGENS FÖRSTA PREMIÄR
Efter den hyllade uppsättningen av Jan Guillous Ondskan kommer en ny föreställning av TEATERi i samarbete med Arin Teaterproduktion. Balladen om Våtsvinet McGurk är en skotsk pjäs som vänder sig till alla från 9 år, barn som vuxna. Det är en finstämd och lekfull historia om modet att vara sig själv, behålla sina drömmar och våga säga förlåt – oavsett ålder.
Påsklovet är slut. Fotbollskillen Martin och den lite udda Simon kommer båda till en ny skola. Martin vill inte sitta bredvid Simon men det finns ingen annan stol. På lunchen när Martin blir trakasserad av det häftiga gänget kliver Simon emellan och efter det är de vänner. Sommarlovet börjar och vänskapsbandet mellan pojkarna växer sig starkare. Simon och Martin drömmer om att bli berömda serieskapare och se hela världen. De är oskiljaktiga fram till den dagen då Simon får skulden för något Martin gjort. Trettio år senare kommer de mötas igen.
Skådespelaren och regissören Jesper Arin hittade pjäsen under ett besök på prestigefyllda Imaginate Festival i Skottland. ”Detta är en berättelse jag velat göra sedan jag såg den i Edinburgh för snart tio år sedan” säger Jesper Arin. ”Jag blev själv väldigt berörd av historien och det känns så otroligt inspirerande att få jobba på en text som kan tala till flera generationer på olika plan samtidigt” fortsätter han.
Att luckra upp genrer och göra uppsättningar som kan spelas för breda åldersspann är ett viktigt mål för TEATERi. Som teaterproducent med huvudsaklig inriktning på barn och unga vill TEATERi vara delaktiga i att skapa mötesplatser för människor med olika bakgrund. Balladen om Våtsvinet McGurk kommer att ges på turné för både skolor och Teaterföreningar i Jönköping och runt om i Sverige. Den kommer också som Arin Teaterproduktions två andra föreställningar Ondskan och Beethoven i Stalingrad även att kunna ges på engelska.
PREMIÄR den 5 sep kl 18.30 på Teaterbion, Kulturhuset Tändsticksområdet.
Spelas även 6 sep kl 18.30 samt 7 sep kl 14.00
e-post: producent@teateri.se Tel: 070 967 1119
Balladen om Våtsvinet McGurk
Efter en lång resa kom vi till slut fram till Manchester. Staden har verkligen en intressant arkitektur och mycket spännande kvarter att gå runt i, allt från nybyggda områden runt The Lowery till vackra klassiska red-brickhus.
Det närmast fiktionsartade biblioteket byggt till John Rylands minne är värt ett besök. Känslan som faller över en när man går runt där är att vilja sätta sig med en uppsjö Harry Potter, Narnia eller Sagan om ringen böcker tillsammans med en kopp te och bara försvinna in i berättelsernas värld.
Konstmuseet mitt inne centrum vid St Peters Square var också givande framförallt att se Martin Parrs fotografier över Manchester och dess blandade befolkning under flera decennier. Det gav en bredare bild över staden och även tiden som gått.
Nu har vi också hunnit med York med ett imponerade järnvägsmuseum, pittoresk stadskärna med romerska anor och en storslagen katedral. Där det i tornet blev dags för en liten turistdans.
Vi ser fram emot nya möten med vår publik 2019! I slutet av januari är vi med på Stjärnkalaset i Stockholm där vi spelar Ondskan på Studio Lederman och i början av februari så är vi på två utbudsdagar för Riksteatern med Beethoven i Stalingrad, först i Västerås den 2 februari för att dagen efter åka till Kalmar. Vi hoppas på långa turnéer nästa år för både produktionerna samtidigt som vi ser fram emot vår nya föreställning Pondlife McGurk.
Men till att börja med önskar ARIN Teaterproduktion ett Gott Nytt År!
Oh att höra sin egen röst! Det tar alltid en stund att vänja sig men efter avslutad fortbildning i radiodramatik är jag åtminstone lite bekvämare att ta in de egna ljudvågarna.
Kursinnehållet har känts svårt och lite skrämmande ibland men i slutändan varit väldigt givande. Att få prova på medier som man inte rör sig i dagligen tror jag ger väldigt mycket även till det som man redan har en djupare kunskap inom och där man av den anledningen därför känner sig någorlunda trygg.
Det har varit kul att få en annan känsla för ljud, en större inblick i hur saker låter och hur ens egen röst förändras beroende på position och rörelsemönster. Detta är något jag också hoppas kunna använda och inkorporera mer på teaterscenen som skådespelare för att att kunna nå djupare i karaktären och situationen. Förhoppningen och tron är att detta också kommer att gynna de projekt jag regisserar genom en större kunskap i att bygga rum med ljud.
Men även om radiomediet använder sig av ljudeffekter för att skapa både rum och atmosfär så är det väldigt avskalat. Detta blir ytterst tydligt när man slår an på fel ord eller förstärker fraser utan att mena något med det. Falskheten i tilltalet är obönhörligt klart vilket är en stor tillgång i en läroprocess. När man väl accepterat att det inte är ett slutresultat man är ute efter utan att misslyckandet är en del i utbildning så är det i alla fall lite lättare att acceptera ljudet av sin egen röst.
På Soundcloud ligger ett smakprov från kursen där jag arbetade på en monolog ur den skotska pjäsen Pondlife McGurk.
Kollegor och lärare i Radiodramatik på Sveriges Radio, Stockholm.
En stor fördel med Teateralliansen är alla de fortbildningar de anordnar för oss som är anställda och även andra intresserade skådespelare. Första veckan av kursen i radiodramatik har varit väldigt givande. Det känns som en lyx att få möjligheten att vara på plats i en riktig studio i Radiohuset och arbeta med både regissör och ljudtekniker i två veckor.
Vi har jobbat med befintliga radiodramer de här dagarna vilket har varit lärorikt ur flera aspekter; dels är det kul att få arbeta med texter och direkt höra resultatet blir men också att jämföra med hur det lät när originalen sändes. Det är intressant att höra hur stor skillnad det blir i rumskänslan beroende på var man befinner sig i relation till de andra skådespelarna och mikrofonen men även vilken förändring i rösten det blir beroende på kroppens placering och rörelse.
Det har varit givande inte bara för att höra hur det tar sig ut i radiomediet men även som en påminnelse att lyfta med i arbetet på scenen. Kommande vecka tänkte jag därför arbeta med en text ur en monolog jag ska göra till våren för att se vilket uttryck det får bakom en mikrofon.
Kurs i radiodrama
I fredags spelade vi den sista förställningen av I Bauerskogen. Det har varit ett intressant och givande projekt att deltaga i både på ett personligt och professionellt plan. Jag har fått glädjen att lära mig nya saker om dockspelande och utvecklat min förmåga i ett stillsamt berättande men även fått nya insikter i mänskligt beteende.
Det har varit nyttigt att se hur olika ingång det kan vara för regissör, musiker och skådespelare i en repetitionsprocess. Vilka behov vi har för att få väva samman en historia där varje del ska förstärka varandra och hur olika vi uttrycker dem i en arbetsprocess. Min egen inställning är att ju mer vi planerar och förbereder innan desto mer kan man få ut av repetitionerna förutsatt att man är öppen för att saker kan förändras under resans gång. Jag ser det som viktigt att inte låsa fast tankarna utan bara låta förberedelserna vara en språngbräda till att nå sina medspelare och i slutändan publiken på ett djupare och intressantare vis.
Arbetet med I Bauerskogen har inte varit spikrak utan gått en liten kringelkrokig väg men i slutändan så är jag glad över det vi har åstadkommit. Det blev en föreställning där musiken, orden och attributen kunde samverka för att förmedla en berättelse i Bauers sagofyllda skog. En berättelse som utifrån reaktioner från publik och kritiker landat väl. Synd bara att vi inte får spela fler föreställningar.
Munksjön vid Kulturhuset Spira i Jönköping
Under vår sejour i Jönköping har vi fått fin respons från den vuxna publiken och en bra recension i Jönköpings-Posten. Men det viktigaste är att barnen varit uppmärksamma och följt med i berättelsen på ett sätt som jag nästan inte upplevt förut för den här åldern framförallt inte med tanke på hur stillsam föreställningen i långa stunder är. Det är också roligt att se hur väl de accepterar den klassiska musiken. Att det i denna uppkopplade tid går att nå fram med ett helt analogt format ger hopp om att kulturens traditionella form trots allt kanske också har en framtid.
Recension I Bauerskogen / Jönköpings Posten