Konsert till minne av Förintelsen
Torsdagen den 27 januari hölls en ceremoni i Sofia kyrkan i Jönköping till minne av Förintelsen. I konserten blandades musik som framförallt är sprungna ur judiska och romska rötter med texter som beskriver olika människors öden före, under och efter Förintelsen.
Vittnesmålen som vi valde att använda oss av kommer från olika genrer; poesi, prosa och dramatik men med en vilja att visa hur historien hänger samman. En central tanke i urvalet var att lyfta fram hur själva Förintelselägren inte kan ses utan något före eller efter utan att det som tilläts ske uppstod ur en kontext som vi är färgade av än i vår egen samtid. Vi vill förmedla vilka oerhörda effekter den människosyn som tilläts växa sig stark under 1930 och 40-talet fick på de personliga planet för de utsatta och deras efterlevande men även för vårt samhälle i stort än idag.
Risken med en sådan här minnesceremoni kan bli att vi förminskar eller förbiser vissa grupper eller att vi använder det som skedde som en väg bort från våra egna samtidsproblem. Vi kan också hänfalla till att det hände ”då” och att det utfördes av ”dem”. I den här konserten har vi försökt förmedla tankar och känslor som formulerats av människor som drabbats av en oerhört grym regims styre samtidigt som det var vårt mål att vända blicken mot oss själva för att vi som individer ska ta vårt ansvar för att forma ett inkluderande och humanistiskt samhälle här och nu.
Medverkande:
Nina Åkerblom Nielsen (Piano och Sång)
Erik Ottosson (Bas)
Julia Sandwall (Fiol och Viola)
Ebba Sandwall (Sång)
Jesper Arin (Recitation)
Shakespeare Sonnet 2
Kombinerar en vilja att träna på versmått, tal och diktinläsning med att leka runt med telefonen och dess funktioner. Första inspelningen blev Shakespeares sonnet nummer två. Filmad på väg hem efter en föreställning jag tänkt se men tyvärr visade det sig inte spela den kvällen.
When forty winters shall beseige thy brow,
And dig deep trenches in thy beauty’s field,
Thy youth’s proud livery, so gazed on now,
Will be a tatter’d weed, of small worth held:
Then being ask’d where all thy beauty lies,
Where all the treasure of thy lusty days;
To say, within thine own deep-sunken eyes,
Were an all-eating shame and thriftless praise.
How much more praise deserved thy beauty’s use,
If thou couldst answer ’This fair child of mine
Shall sum my count and make my old excuse,’
Proving his beauty by succession thine!
This were to be new made when thou art old,
And see thy blood warm when thou feel’st it cold.
Solen har gått ner I Bauerskogen
I fredags spelade vi den sista förställningen av I Bauerskogen. Det har varit ett intressant och givande projekt att deltaga i både på ett personligt och professionellt plan. Jag har fått glädjen att lära mig nya saker om dockspelande och utvecklat min förmåga i ett stillsamt berättande men även fått nya insikter i mänskligt beteende.
Det har varit nyttigt att se hur olika ingång det kan vara för regissör, musiker och skådespelare i en repetitionsprocess. Vilka behov vi har för att få väva samman en historia där varje del ska förstärka varandra och hur olika vi uttrycker dem i en arbetsprocess. Min egen inställning är att ju mer vi planerar och förbereder innan desto mer kan man få ut av repetitionerna förutsatt att man är öppen för att saker kan förändras under resans gång. Jag ser det som viktigt att inte låsa fast tankarna utan bara låta förberedelserna vara en språngbräda till att nå sina medspelare och i slutändan publiken på ett djupare och intressantare vis.
Arbetet med I Bauerskogen har inte varit spikrak utan gått en liten kringelkrokig väg men i slutändan så är jag glad över det vi har åstadkommit. Det blev en föreställning där musiken, orden och attributen kunde samverka för att förmedla en berättelse i Bauers sagofyllda skog. En berättelse som utifrån reaktioner från publik och kritiker landat väl. Synd bara att vi inte får spela fler föreställningar.
Munksjön vid Kulturhuset Spira i Jönköping
Respons för I Bauerskogen
Under vår sejour i Jönköping har vi fått fin respons från den vuxna publiken och en bra recension i Jönköpings-Posten. Men det viktigaste är att barnen varit uppmärksamma och följt med i berättelsen på ett sätt som jag nästan inte upplevt förut för den här åldern framförallt inte med tanke på hur stillsam föreställningen i långa stunder är. Det är också roligt att se hur väl de accepterar den klassiska musiken. Att det i denna uppkopplade tid går att nå fram med ett helt analogt format ger hopp om att kulturens traditionella form trots allt kanske också har en framtid.
Recension I Bauerskogen / Jönköpings Posten